Helt otroligt vad man kan älska. Har i hela mitt liv vart livrädd för hundar tills vi skaffade chippen. Allt förändrades, är inte alla lika rädd. Visst vissa stora hundar som hoppar kan jag tycka är obehagligt, men annars så älskar jag hundar. Finaste djuret någonsin!
Trodde aldrig vi skulle skaffa hund, men sen så var Erica och Denniz alltid hundvakt åt Elsa och Frankie och så började vi prata lite smått om det och helt plötsligt hade vi köpt han. Vi hade inte ens köpt koppel eller mat skålar eller nått, vi tänkte inte ens på det haha... Ovana? Ja!
Namnet? Det var mamma som ville ha ett namn med c, z, w tror jag, sen kom Erica och pappa på Chip, som han igentligen heter. Jag själv tyckte inte om det och kallade han Chippen och så blev det att alla gjorde det.
Han kan vara en av dom jobbigaste hundarna jag har träffat, men fyfan vad jag älskar honom! Trodde aldrig man kunde få en sån koppling mellan en människa och hund. Helt klart en av dom bästa grejerna jag gjort.
Sen då? Vem fan är brorsan? Jo det började med att pappa kollade runt lite ibland på blocket, vi ville så gärna ha en chokladbrun. Tyvärr så är det svårt att hitta en fin sån men tillslut så mailade vi till en då vi hittade en fin! När vi åkte dit så vart jag helt chokad över hur liten han faktiskt var, jag menar chippen var ju sjukt stor om man jämför (chippen är ej renrasig). Men fyfan vad söt han var! Vi bestämde oss fort att vi ville ha honom. När chippen och brorsan träffades så var vi så jäkla spända att dom inte skulle gå ihop då chippen är helt galen i andra hundar. Men det gick över förväntan, dom hälsade och nosade på varann och sov i samma bädd på en gång. Vi kände att vi verkligen hade valt rätt.
Det bästa är att dom har två helt olika personligheter, man älskar dom på sitt sätt liksom.

Det är två av dom finaste killarna i mitt liv!